Tankar&Känslor

Det där kändes faktiskt.
Mysko.
Som ett slag i magen.
Varför det?
Är jag verkligen så rädd att vara ensam att jag hittar på såna här tokigheter, eller rättare sagt bryr mig om såna här bagateller.
Jag är bra rolig jag.
Måste fundera ut vad jag ska göra, hur jag ska göra och varför.
Är det värt det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0