Aflikkas blogg

God morgon folket!

Tänkte berätta lite om hur det var igår.
Mamma kom i alla fall och hämtade mig här hemma och så åkte vi till Sorunda och Jeracenter. Möttes av en jättegullig tjej, det var även hon som skulle greja med mig. Jag fick gå in i ett litet rum med henne och Mamma satt utanför och läste nån bok om självhypnos.
Hon frågade mig en massa frågor och bad mig berätta lite själv om min fobi och depression. Hon frågade även andra mysko saker, typ om jag har lätt för att rodna, haha. Men det är väl antagligen nåt hon behöver veta inför våra kommande möten.
Vi pratade som sagt både länge och väl och även hon sa att jag var medial. Har fått höra det från många håll nu, nästan så jag börjar tro på det själv! Hon nickade instämmande när jag berättade om mina utanför-kroppen-upplevelser a.k.a sömnparalyseringar. Vi skulle jobba på det.
Ja, jösses..

Sen fick jag i alla fall lägga mig på en bekväm madrass och ha ett par mindre bekväma hörlurar på mig med en mick. Hon hade likadana, så när hon pratade hörde jag det i hörlurarna, nästan som när man lyssnar på en sån avslappningssiva med hörlurar. Hon började vägleda och få mig att slappna av. Jag skulle föreställa mig att det fanns ett ljusklot ovanför mitt huvud som sedan sköljde ner över panna, ögon och näsa. All oro skulle sköljas bort av det här ljuset. Hon pratade och berättade hur jag skulle göra/känna för att slappna av och tillslut hade ljusklotet sköljt genom hela kroppen. Jag var verkligen avslappnad! Sådär så man inte känner fingrarna, utan måste röra på dem för att veta att de är där.
Sen skulle jag föreställa mig en vacker pelarsal och längst bort i salen fanns en mycket vacker dörr. Jag skulle gå dit och öppna dörren och där innanför skulle MITT hemliga rum finnas, dit bara jag kan gå. Och jag kunde bestämma helt själv hur det skulle se ut. Jag blev rätt paff när jag öppnade den där dörren och såg en källare! Det var ju inte direkt så att jag hade tänkt att jag skulle se en källare i förväg, men det var vad jag såg. Min gamla källare, i gamla huset när mamma och pappa var tillsammans, var det. Såg inte exakt likadant ut, men jag fick samma känsla. Trygghet. Brukade ofta leka i källaren när jag var liten. Hade en hemlig koja där, för det fanns en hemlig lucka, hehe.
Sen skulle jag gå därifrån och ut i pelarsalen igen och därifrån ut i en vacker trädgård.
Hon berättade helatiden hur fin jag var som människa, att jag klarar allt och att jag är stark.
Hon räknade från ett till fem. På tre skulle jag röra fingrar och tår och på fem skulle jag öppna ögonen.
Jag kan inte påstå att jag var hypnotiserad, men det var heller inte meningen. Jag var avslappnad och låg bekvämt, dessutom har jag bra fantasi (eller visualisering som hon sa) så det var inge problem att föreställa mig det hon sa. jag fick till och med med egna detaljer hon inte nämnde. Till exampel, när jag var i den där pelarsalen fick jag automatiskt på mig nån vit, grekiskinspirerad klänning på mig, hihi.

När vi var färdiga med allt och gick ut till mamma igen gick hon fram till mamma och kramade henne och sa "Vilken underbar dotter du har!". Jag blev helt paff och lite generad. Hon sa att hon blev glad av mig!
Vi bestämde en ny tid och sen åkte jag och mamma hem.
Kände mig stärkt och glad!


Senare på kvällen blev jag ännu gladare! Gjorde en nygammal bekantskap. Himla trevligt måste jag säga.


Idag är David sjuk. Så han är sådär ynklig och jobbig som bara killar blir när dom är sjuka, haha. Han säger att jag ska göra frukost till honom så jag får väl göra det.

Ha en bra dag!