Aflikkas blogg

Det har ju inte blivit så mycket bloggande idag pga att blogg.se har fukkat sig totalt!
Skrev ett inlägg tidigare idag men det blev ju inte publicerat.
Provade även att skicka ett MMS till bloggen, men jag fick bara tillbaka ett sms på danska (!?) om att det inte gick.

Dagen har i alla fall varit hyffsat bra.
Var hos Mahin mitt på dagen och det var okej, men vi pratade om lite jobbiga grejer.
Jag lär ju troligtvis skriva om dem här i bloggen sen när det är dags. Troligtvis.
På Centralen på vägen hem träffade jag min danslärare i jazz, Malin, och vi pratade hela vägen till Nynäshamn. Trevligt med sällskap för en gångs skull!
Ännu bättre dessutom eftersom hon är en helgo och mysig tjej!
Men jag har ju en förmåga att pladdra så förbannat och det kanske inte är så uppskattat alla gånger, men hey! That's just who I am.

Ikväll var Jessica här och gjorde mig sällskap till "Barnmorskorna" som hade seriestart idag på ettan kl 21.00. Underbar serie ju! Blev lite tårögd och satt och dumflinade. Kanske är något för mig? Barnmorska. Jag är ju ganska omhändertagande som person. Dessutom älskar jag barn!
Kan även slå mig i backen på att en av barnmorskorna var från Ösmo. Harriet, för er som såg.
Lätt att jag föder barn på karolinska i huddinge!
Det "är" ju även Johannas sjukhus..

Efter det lekte vi lite med min kassa digitalkamera, såg ett avsnitt av Heroes som vi inte fattade ett skit av då vi missat halva säsong två, flamsade och skrattade en massa och SLUTLIGEN såg vi "Häxdansen". Det är en ny serie, som även den går på ettan, som började förra veckan. Pissbra fan!
I like it a lot.

Sen är det även en grej som jag gått och gruvat mig för de senaste dagarna. Det är nämligen att lämna bort Enzo i hela FEM dagar nu när jag ska åka till London. Jag vetefan hur jag ska klara mig.
Det kanske låter fånigt men han är verkligen min bebis, min snuttefilt, min nallebjörn, min solstråle, mitt ALLT. Jag kan inte sova utan honom!
Det är så tryggt och mysigt när jag känner att han ligger och sover och snusar tätt, tätt intill mig om natten.
Det är han som väcker mig om mornarna och det är ju OMÖJLIGT att göra annat än att vakna med ett leende.
Han ska vara hos Davids mamma Sonja ute på Lisö. Han kommer ha det jättebra, jag vet det. Få leka med Jackie, gå långpromenader över åkrar, fält och i skogen varje dag. Det är inte så att jag inte litar på Sonja som hundvakt (även om hon är lite "egen"; underbar dock!). Men TÄNK om det skulle hända något medan jag är borta? Tänk om han blir uppäten av ett vildsvin (kryllar av dem där ute), blir sparkad av en häst, råkar i slagsmål med en annan hund eller något annat hemskt som gör att han dör!
Usch, vad jag är töntig, nojig och hönsig känner jag, men jag kan inte låta bli att tänka så.
Jag kommer oroa ihjäl mig när jag är borta.
Tänk om han trivs bättre hos Sonja och Peter än hos mig?
Han kanske känner att jag övergett honom och totalignorerar mig när jag kommer hem?
Det är mycket tankar som flyger genom skallen på mig.
Är det såhär det känns att vara mamma?


Jag ska avsluta med att berätta att jag har fått en finnjävel i mitt vänstra öra. INUTI örat alltså. Det gör pissont.