Aflikkas blogg

Då har jag antagit en utmaning från denna blogg.

Detta är alltså en "Minnesutmaning", men jag kanske blir tvungen att ändra den lite, annars blir det inte så roligt att läsa.

Frågan är alltså: Hur såg ditt liv ut för 5, 10, 15 och 20 år sen?
Men jag tänkte ändra åren, för min del, till 3, 8, 13 och 18 år sen.


För 3 år sedan:

Nästan för exakt tre år sedan gick Patrik bort. Min största kärlek. Min tonårskärlek.
Jag kommer så länge jag lever minnas den 22 April 2005. Alltid.
För er som inte vet gick han bort i en dum, korkad och tragisk bilolycka. Den hade kunnat förhindrats så lätt! Hur som helst var det en svår och jobbig tid för mig. Som TUR var hade jag Jimmie, Puttes bästa vän (som även var med i bilen men klarade sig mirakulöst utan några större skador), som jag kom väldigt nära tiden efter olyckan. Väldigt nära. Vi tröstade varandra i guess och jag vet ärligt inte hur jag hade mått om jag inte hade haft Jimmie att fokusera mig på. Sommaren 2005 var underbar trots det hemska som hände under våren. Även om det aldrig blev något seriöst mellan oss så har jag fått en vän för livet.

Jimmie


Jimmie


Putte


Putte

Begravningen var dagen före min student och det var ju inte så jävla lyckat kanske, men jag är glad att jag gick! Det var så vackert och massor av folk.
4 Juni (!?) 2005 tog i alla fall jag och Jessica (Inte "Jerret") studenten. Något av det roligaste jag gjort! Även fast jag inte fick gymnasiekompetens, men det kändes och känns mindre viktigt. Hela dagen och kvällen var lyckad och fulländad med Kim och Jimmie i släptåg och SJÄLVKLART my beloved Ida (som även hon tog studenten, men vi gick inte i samma klass). Trots att Jimmie hade bort både min väska och studentmössa. Och jo, det var ditt fel Jimmie!
2005 var även året det var som mest kritiskt för min älskade Jessica (Fortfarande inte "Jerret"). Vet inte hur mycket hon vill att jag ska skriva här i bloggen så jag stoppar här. Är otroligt glad att du finns i mitt liv i alla fall gumman! <3

Ida


Jessica


2005 härjade jag även på Gotland, sa upp mig från Kickis bar och café samt fick fast anställning på Ica i Ösmo.
Just det, gjorde min första tatuering oxå. Hihi.

Tatuering


Kickis på Gotland. Här med några grabbar jag jobbade med.


Sist men inte minst var jag ju faktiskt utomlands själv för första gången. Med Ida.Två veckor i Marmaris, Turkiet blev det. Helt galet! Träffade några ursköna brittiska indier som vi hängde med. Även våra grannar på hotellet; Karin och Robin!

Jag i Marmaris


Jag, Ida och Karin plus halva brittgänget!


För 8 år sedan:

Alltså år 2000. Det är lite luddigt faktist, men jag gick i åttan i alla fall. 2000 var väl även det året jag lärde känna Jennie och Mikaela på allvar. Umgicks dygnet runt med Lisa och vi härjade som aldrig förr. Bekände för min pappa att jag rökte och han tog det med ro, fast han gillade det inte. Hängde på Exit (fritidsgården) varje måndag, onsdag och fredag. Det här året fick jag oxå äntligen medicin (antidepressiva) för min panikångest och depression. Sjukt underbart och jag har nog aldrig mått så bra som jag gjorde under 2000. Allt vara bara så.. kul.
Pappa träffade sin tjej på nätet, vildawebben för den som är intresserad, och flyttade ner till Linköping där de fortfarande bor och är ett par.
Det var väl även det här året som en pyroman härjade på Musköten om jag inte minns fel. Jag blev nästan innebränd i lägenheten.
I början av 2001 lämnade jag bort min älskade, älskade hund Yoshi. Jag blev tonåring och hade inte lika mycket tid och intresse för honom. han var mitt barn och jag drömmer honom fortfarande än idag.

Yoshi och jag. -98 dock.


Jennie


Mikaela


Lisa




För 13 år sedan:

Det var 1995 och mina föräldrar hade varit skilda i nästan precis ett år. Just det är inget traumatiskt minne för mig men panikpngesten och emetofobin var som värst! Fick börja gå på samtal på P.B.U eller B.U.P som det heter nu för tiden. Jag kunde inte vara i skolan själv d.v.s utan mamma eller pappa. De fick turas om att vara med mig helt enkelt för skolan var jag ju tvungen att vara i. Fick fobi för att gå in i matsalen av någon anledning och jag hade fri tillgång till lärrarum och telefon om det skulle hända att mamma eller pappa inte kunde vara med mig. jag fick även tillåtelse att gå ifrån klassrummet när jag ville för att få vara hos min "mentor" (det var bara en vanlig förskolelärare jag fick förtroende för) Josefine som jobbade på sexårsverksamheten. Efter en tid blev jag helt hysterisk bara vi närmade oss skolan och fick panikångestattacker bara av att vara utan för den. Det var då mamma verkligen insåg att jag hade problem. Jag var naturligtvis ett tacksamt "mobboffer" och det gjorde varken min fobi eller min mentala hälsa bättre.
Pappa bodde fortfarande kvar på kyrkbacken. Min barndom var ett avslutat kapitel när han flyttade därifrån -97.


För 18 år sedan:

Mitt yngsta syskon Hanna låg fortfarande i magen och vi hade precis flyttat till kyrkbacken. Hon föddes alltså -91. A big happy family.. eller inte, men det visste jag ju inte om då. Jag var väl 4 bast och gick på dagis. Min lillebror Jonathan hade nog oxå börjat när jag tänker efter. Hallängen i Ösmo gick vi på. Det var ungefär här, om jag tänker efter, mina tvångstankar och kräkfobi tog sin början. Jag minns inte så mycket av den här tiden tyvärr men vi var väl en vanlig "svensson"-familj som semestrade på Öland om somrarna.
En sak är INTE att förglömma. Jag lärde känna min äldsta och en av mina nuvarande bästa vänner, Ida.
Vi har hållt ihop i alla år även fast hon var en jävligt kaxig och uppkäftig liten unge. Lekte varje dag och härjade bland gravarna på kyrkogården. Det allra första hon sa till mig var :
 - Vilken ful cykel du har!
Tjejtrasan hade inte ens en egen, hahahaha. I love you!
Kärlek vid första ögonkastet kan man väl säga.





Det här tog MYCKET längre tid att skriva än vad jag hade planerat. Nu ska vi se om skiten överhuvudtaget vill publiceras. Blogg.se har ju krånglat så jävligt. kopierar allt för säkerhets skull. Har ingen lust att skriva om.

Just det! Den här natten för.. 6 år sedan, förlorade jag oskulden. Ballt va?
Full som en kastrull med en brandman i en källare utan ljus what so ever. Kondomen har så vitt jag vet aldrig återfunnits, undrar var den tog vägen?