Aflikkas blogg

Att ha tråkigt är ett sundhetstecken, eller vad säger ni?

Kan bara jämföra med min "sjuka" tid då jag inte gjorde ett jävla dugg om dagarna förutom att sova och gå ut med Enzo med jämna mellanrum.
Då hade jag inte tråkigt, inte roligt heller dårå, utan jag tyckte dagarna gick sååå fort, hann ju inte sova tillräckligt nog för mitt "behov". Helt plötsligt var det fredag (inte för att det gjorde mig någon skillnad mer än att min dåvarande sambo tyckte det var skönt med helg) och sen var det fredag igen?! Hur gick det till?
Det jag vill komma fram till är att jag nu har tråkigt och jag tycker det är bra! För det är sunt (det säger i alla fall min mamma) och så blir det så mycket roligare när något roligt händer. Som till exempel när Marcus kommer hem från jobbet. Jag längtar! <3

Det är mycket annat jag längtar efter oxå.
Att bli med barn för att nämna en sak. Den mest relevanta saken i alla fall.
Dock längtar jag inte lika mycket som jag gjorde förut, förstå mig rätt! Ni som har följt mig på diverse sajter och b.la min gamla blogg vet ju att jag har en abort bakom mig. Det blev inte riktigt som jag/vi hade tänkt oss. För det första var det ju inte ens meningen att jag skulle bli gravid. Bara där blev det ju fel.
Efter många om och men bestämde vi oss för att behålla barnet ändå, men jag mådde så fruktansvärt dåligt psykiskt att jag inte klarade av det. Jag ville bara ta bort det.. boort!
Efter aborten kan man i princip säga att vårt förhållande gick åt helvete. Jag var åt helvete helt allmänt dessutom.
Gjorde slut ca 1½ år efter ingreppet och ca 6 månader in på mitt singelliv (som egentligen inte var så mycket till singelliv då jag "dejtade" en och samma person) hade jag den otroliga turen och lyckan att träffa Marcus. Jag uindrade mest vart han hade varit i hela mitt liv.
Svar: Mitt framför näsan. Hoppsan Kerstin!
Summan av kardemumman; jag vill bära mitt och Marcus barn snett nedanför hjärtat i 9 månader för att sen få hålla det i mina armar.
Jag är inte avskräckt vad det gäller att bli gravid. Särskilt inte med Marcus då jag har planerat att leva lycklig i alla mina dagar med honom.
Klart att jag är pyttelite orolig att det ska hända igen. Att jag ska må så dåligt och bara vilja ha bort det. Men nu är jag mer förberedd och "vet" hur det känns, eller i alla fall kan kännas. Dessutom tänker jag gå kontinuerligt hos en psykolog från den dagen jag får ett plus på stickan. Vare sig jag mår prima eller inte. Det kan aldrig skada.

Och nej, vi har ingen aktiv "bebisverkstad". Jag gillar återigen bara att fantisera och planera mitt kommande liv som Fru Waktel <3.




Hela dagen har jag haft olust. Till att göra saker. Har inte ens velat sitta framför datorn. Men nu verkar det ha släppt lite. Har till och med bakat kärleksmums igen! Lyckade den här gången. Finare i alla fall, men jag har inte smakat än.
Väntar som sagt mest på att min älskling ska komma hem. Men han skulle eventuellt jobba över idag. Kanske.
Han skulle sälja några bilar.
Imorn ska jag i alla fall jobba! Charina sms:ade och frågade om jag kunde hjälpa till mellan 10-14. Självklart! Visste att de skulle sakna mig, hihi.


Vad ska man äta idag då?