Aflikkas blogg

Nu ligger jag här igen. I sängen.
Marcus insisterade på att jag skulle ligga kvar så att han kunde fixa frukost åt oss. Älsk!
Dock hann jag få med mig en kopp kaffe upp, eller snarare en kopp latte. Som jag lyxade till med sprutgrädde!

Alltså, denna förbannade magsjuka. Som jag *peppar peppar* inte har, men som alla andra verkar ha. Jag vägrar!
Jag tänker inte gå ut, tänker inte träffa folk. Det är ju hemskt, vidrigt rent ut sagt! Och jag kan inte ens beskriva med ord hur livrädd jag är för att bli smittad.

Jaha, nu fick jag en "dagobert-smörgås" av Marcus. Han döpte den. Ser gottigottgott ut med räksallad, majonäs, kokt ägg och citronpeppar på.

I alla fall, jag är skräckslagen. Detta har jag gått och oroat mig för varje vinter i ungefär 16 år. Sjukt va?
Varenda eviga år. Börjar bli rätt tröttsamt och ändå är jag alltid lika rädd.
Visst har jag åkt på det ett par gånger och det går bra. Jag dör inte, jag kvävs inte och livet går vidare. Det är inte det jag är rädd för, det är nog mer själva illamåendet och väntan. Man vet ju aldrig när man spyr och att stoppa fingrarna i halsen är helt uteslutet.
Men, men. Äter ju diverse mediciner för denna rädsla/panikångest och den har även ett namn. Emetofobi.
Har dessutom gått i alla möjliga terapier, blivit hypnotiserad och en massa möjliga andra "healingar". Här är jag idag och kan i alla fall leva ett någorlunda normalt liv.