Aflikkas blogg

Det är nåt som inte riktigt stämmer. Känner mig yr och illamående. Fast jag tror inte att det är något fyiskt egentligen. Eller, allt är ju relativt men jag har nog inte smittats av något.
Det är snarare min livssituation. Typ.
Egentligen är jag ganska nöjd. Har en fast anställning (lite för få timmar för min smak, men ändå fast!), en egen lägenhet, underbara små monster till djur, en fantastisk pojkvän, finfinavänner och min familj är frisk och sund. Ändå är det någonting. Jag är sugen, längtar.. efter något. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Det är bara något som saknas, en tomhet.

Har ju varit en del barnsnack här i bloggen under åren, och jag längtar fortfarande jättemycket efter en egen familj. Är "där" både mentalt och åldersmässigt, men det är ju så himla mycket annat som ska spela in. En fin, stadig och kärleksfull relation. Samboliv som fungerar, ekonomi som ska rulla, livserfarenhet och så vidare. Det är något med MIG jag måste komma underfund med. Måste reda ut saker och ting. I vilken ände ska jag börja? Hur ska jag gå till väga för att känna sinnesfrid, trygghet och kärlek till mig själv. Inuti mig.
Det är ju ett steg på vägen i alla fall, att veta det.

Kanske är det bara mycket nu med resor, ångest, jobb, sömnbrist och livet i allmänhet? Jag vet inte. Har bara en gnagande oro, en rastlöshet i själen.
Kanske borde prata med Kim om det här? Han är ju trots allt min"partner", men jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Vet ju knappt själv. Skulle behöva ett bollplank, nån som hjälper mig att få en annan eller åtminstonde en annorlunda syn på saken. Vad har jag, vad vill jag ta bort och vad önskar jag?
Är det en begynnande 30-årskris månne?
Tur att jag har en sista session med psykologen den 12:e, innan hon slutar.

Får försöka sova på saken.