Aflikkas blogg

Eventuellt kan jag vara den sämsta och tråkigaste flickvännen någonsin. Att göra Kim besviken är hemskt (även fast han säger att han inte är det så har jag väl ögon att se med?)! Jag ursäktar alltså min existens och den jag är, jag hatar att inte kunna ge honom allt han vill och behöver. Jag är inte "rolig". Jag är ledsen och har ångest. Vad folk än säger, har jag inte valt det själv. Det bara finns där och jag har spenderat mer än två tredjedelar av mitt liv med att brottas med det. Jag kan inte bara "rycka upp" mig. Det fungerar inte så, hur mycket jag än skulle vilja (dessutom skulle jag hellre välja att INTE vara ledsen då..). Det är nåt fel i skallen på mig. En kemisk reaktion (o-reaktion?) eller fan vet jag.
Jag är inte så jämt, för alltid. Bara i perioder och när jag är sån, då är jag tråkig och ledsen.
Uppenbarligen fajtas jag fortfarande med det och kommer så göra till den dagen jag tackar för mig. Jag säger inte att det ens kommer ske! Man vet aldrig vad morgondagen har att erbjuda eller rycka ifrån en.
Nu vet alla det.

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten, att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort



Av: Melissa Horn

Kim är galet saknad och framförallt behövd här! Jag måste få bolla mina tankar med honom och kanske få en kram eller två som tröst. HAr inte pratat med honom sen i fredags, och som alltid när det går för många dagar utan att vi hörs, blir jag orolig att det skulle ha hänt honom något där ute på havet. örmodligen är det ju inte så men jag kan ändå inte släppa det..
Vad skulle jag göra utan Kim?!

Annars sitter jag här och gruvar mig över jobbet. En massa OM och NÄR snurrar runt i skallen. Ska försöka avleda tankarna med lite tv, en bok och senare tvättstuga.
Börjar kl 9 imorgon och kommer behöva svänga förbi Kim innan för att lämna av Enzo. Vet inte riktigt var jag ska göra av honom hela långa dagen. Har ingen dagmatte än och han kan ju inte vara här hemma i Ösmo. Det blir alldeles för lång tid utan promenad. Nä, då är det bättre att han får följa med på tåget dit, vara hemma hos Kim, och sen följa med på tåget hem. Tjänar åtminstone 2 timmar på det. Enklast hade ju varit att stanna hos Kim sen, men jag har ju lillkatten här hemma som jag gärna inte lämnar ensam för länge.

Skulle verkligen behöva lämna in hela mitt liv på rekond. Nån om ordnar, fixar och trixar. Sen är det bara att hoppa in i det nyrenoverade livet och leva det helt enkelt.

I eftermiddag ska jag ringa mannen jag var på arbetsintervju hos och liksom få veta vad han har i kikaren. Det lät ju väldigt positivt i torsdags! Ska bli spännande att se var detta barkar i alla fall.

Idag är jag ledig, eller hela veckan egentligen beroende på vad han hade i kikaren som sagt. Tänkte kanske tvätta lite och även träffa Lisa en sväng. Hon befinner sig just nu i Nynäs, så det passar ju ganska bra.
På tal om det borde jag nog hoppa upp ur sängen nu. Grejer ska ordnas och älskade Ruth ska få hamna på annons... usch!!

I tryggt förvar i Kims soffa sitter jag och sneglar lite på Grannfejden medan jag sitter här.
Åkte runt lite med Tomas när han skulle lämna olja till diverse ställen och så svängde vi förbi DHL och hämtade ut det lilla paketet med klockan. Efter det blev jag avsläppt i Hökarängen där jag tog tunnelbanan hem till Kim. Lämnade av Enzo och promenerade till globen shopping för att handla nåt att ha på mig i morgon! Blev riktigt nöjd måste jag säga. Nu är det bara till att lugna fjärliarna i magen inför intervjun.

En tråkig nyhet är att Kims jobb blivit förlängt till den 11:e och förmodligen ännu längre än så. Det är lite tufft att vara gräsänka faktiskt. Går egentligen inte att jämföra med något. Det är ju absolut inte som att vara singel, men det känns ju inte alltid riktigt som om man är i ett förhållande heller, om ni förstår mig rätt. Går bara runt i min egen bubbla, otillgänglig. Längtar efter Kim varje sekund av dagen, och ännu mer på kvällen.

Är ganska nyligen hemkommen efter att ha sagt upp mig på på jobbet. Känns superskönt och jag ska försöka lägga allt det där bakom mig. Tomas följde med som moraliskt stöd även om min chef vägrade att släppa in honom på kontoret. Har ingen aning om han har rätt att göra så, men jag orkade heller inte bråka om det så det fick bli så.
Fick i alla fall skjuts både dit och hem. Tack Tomas!!

Idag hade jag tänkt försöka ta mig till Västberga för att hämta ut Kims klocka på DHL som han har beställt. Får se om det går vägen, eftersom att jag uppenbarligen inte är Kim och de kanske inte vill lämna ut den. Men Kim är ju som sagt och simmar nånstans på havet så det finns inte så många alternativ. Det går ju heller inte att få tag på honom, men han hade pratat med dem tidigare och sagt att jag förmodligen kommer att hämta ut den. Hoppas de är snälla!
Får dessutom återigen lift av Tomas då han ska in och snurra i stan i jobbärenden. Tack igen!

Tänkte sova hos Kim i natt eftersom jag ska på arbetsintervju i morgon och det blir mycket närmare. Ett annat dilemma jag har är vad tusan jag ska ha på mig?! Har packat ner lite alternativ men man är ju alltid nervös inför en intervju. Vill ju göra så gott första intryck som möjligt. Enzo följer självklart med. Ruth däremot får vara hemma stackaren. Måste verkligen lägga ut en annons på henne snarast. Det skär otroligt i hjärtat, men det är för hennes eget bästa. Hon behöver lite mer space än en etta på 39 kvm. Helst sällskap dygnet runt. Antingen en människa eller en hund men jag tror inte hon skulle gå så väl ihop med en annan katt. Det skulle vara en kattunge då kanske? Hon är ju lite av en enmanskatt. Huvudsaken är i alla fall att hon kommer till ett hem där hon har möjlighet att vistas ute. Helst inte för nära någon hårt trafikerad väg.
Men en sak i taget. Först - klocka till Kim!

Ställde mig på vågen nyss och inser att jag har gått ner en del på ganska kort tid. Det är lite blandade känslor, men eftersom jag trivs som lite mindre är det egentligen inte mig emot. Grejen är ju bara den att jag gått ner pga aptitlöshet och att jag mått allmänt dåligt, så jag kommer ju garanterat gå upp igen när jag mår bättre. Hatar att vara sån viktpendlare! I mitt nya liv planerar jag i alla fall att motionera på nåt vis ganska regelbundet. Hoppas min kropp gillar det bättre än matstrejk.
Vill inte se ut som en gammal tant alldeles för tidigt pga jag går upp och ner i vikt stup i kvarten. Nu är det väl kanske inte så förfärligt många kilo vi pratar om för tillfället men man vet ju aldrig?
Har ju lyckats tappa 13 kg på 1½ månad tidigare. Huden blir ju rätt slapp liksom. För att inte tala om tuttarna!

Nä, jag vill vara fit och hålla mig så, på RÄTT sätt!

Nej, det här går inte längre. Så här dött i bloggen har det nog aldrig varit. Skärpning!
Det är bara det att jag liksom inte har några rutiner. Alls. Så man vet aldrig när man kan sätta sig ner och skriva ett par rader, eller ha lust med det heller för den delen.
Just lusten att skriva har ju varit en otrolig bristvara i mitt liv den senaste tiden. Saker och ting har gått upp och ner som de brukar och förmodligen gör i alla andras liv med.
Den senaste tiden har jag mått ganska så dåligt faktiskt, och det har att göra med många saker som bara blir till en enda stor klump i magen.

Det är skitjobbigt att Kim är borta som mycket som han är i sitt jobb, men det är bara att vänja sig. Har till och med känts lite lättare den här gången! I övrigt när det gäller Kim är jag mer kär än någonsin, och vi har redan (officiellt i alla fall) varit ihop i lite mer än 6 månader. Snacka om att tiden springer iväg. Kim är min och fortsätter det så här tänker jag aldrig släppa honom.

Jobbet har varit den största delen till att jag mått dåligt. Det pågår diverse grejer där som kanske inte är så lämpligt att ta upp i bloggen, men dåligt har jag mått i alla fall. I morgon är det dock slut på det, för då åker jag och skriver på uppsägningspapprena. Ska bli så skönt, och såklart läskigt eftersom jag inte har något annat fast jobb att gå till (om man inte räknar med extrajobbet). Finns i alla fall tillgänglig på arbetsmarknaden och söker jobb som en galning. Ska faktiskt på arbetsintervju på Torsdag!
Men för att behålla min psykiska hälsa måste jag säga upp mig, oavsett.

Hösten har haft sin vanliga inverkan på mig, eller det verkar falla in vartannat år eller så. Höstdepression. I år har det inte varit så roligt och min panikångest har dessutom blivit värre. Vet att det kommer bli bättre om ett tag, eller åtminstone i vår, men det är svårt att tänka så när man är mitt uppe i det. Då är allt bara skit och grått.
Just nu längtar jag bara tills Kim kommer hem från sin jobbrutt men man kan aldrig så noga veta när det faktiskt blir. Som det ser ut nu blir de färdiga 4:e november och då var det nåt som skulle fixas som kan ta ett par dagar, så 6-7:e november då? Men det kan som sagt ändras lika fort igen. Antingen en förlängning eller (vilket jag hoppas på så klart) att de får avsluta jobbet i förtid pga höststormar och dylikt.



Nu är Enzo skitsur på mig för att jag sitter vid datorn och inte ger honom någon uppmärksamhet alls så jag får väl ta en prommis med stackaren då.
Hoppas att min skrivkramp har släppt. Lite i alla fall.

Kram på er