Boken utläst
Blev visst inte mycket sömn för mig inatt.
Dessutom hade jag missbedömt hur många sidor som var kvar av boken. 100, minst. Men 100 underbara sidor!!
Slutet var det bästa på hela boken. Så ska en bok sluta minsann.
Även om den är svår och tråkig (mestadels tyvärr) så, läs den! Det är värt det.
Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón.
Varje natt när jag går och lägger mig tänker jag att "Imorgon ska jag skärpa mig", "Imorgon ska jag städa och fixa här hemma". Men varje dag när jag vaknar är känslan av att styra upp livet som bortblåst.
Jag sover mig igenom dagarna, med undantag för promenaderna med Enzo. Ställer klockan så jag ska hålla koll på när han behöver gå ut.
Brukar vara vaken från och med kl 16.00 ungefär. Då busar jag med Enzo tills David går och lägger sig.
Har ingen som peppar mig.
Sover nog inte så mycket för att jag är trött, utan mer för att jag inte orkar ta itu med livet. Jag orkar inte hålla på längre.
De som känner mig vet att jag har kämpat hela livet med att.. leva.
Jag önskar verkligen att någon bara kunde plocka bort allt det onda så att jag kan få börja om. men det går tyvärr inte för det är "bara jag själv som kan göra mig frisk". Gud vet hur otroligt trött jag är på det påståendet.
En stor anledning till att jag isolerar mig nu är attmagsjukan härjar vilt den här tiden på året. Jag fullkomligt VÄGRAR att utsätta mig för onödiga baciller. Träffar inte folk om det inte är absolut nödvändigt. För er som inte vet så lider jag av emetofobi
Jag kräver så mycket av folk och jag är medveten om att det är svårt att stå mig nära. Jag kräver uppmärksamhet och kärlek till 1000 annars får det vara. Så, jag antar att jag har valt själv att vara ensam.
Det finns ingen vän som jag betyder allt för.
Dessutom hade jag missbedömt hur många sidor som var kvar av boken. 100, minst. Men 100 underbara sidor!!
Slutet var det bästa på hela boken. Så ska en bok sluta minsann.
Även om den är svår och tråkig (mestadels tyvärr) så, läs den! Det är värt det.
Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón.
Varje natt när jag går och lägger mig tänker jag att "Imorgon ska jag skärpa mig", "Imorgon ska jag städa och fixa här hemma". Men varje dag när jag vaknar är känslan av att styra upp livet som bortblåst.
Jag sover mig igenom dagarna, med undantag för promenaderna med Enzo. Ställer klockan så jag ska hålla koll på när han behöver gå ut.
Brukar vara vaken från och med kl 16.00 ungefär. Då busar jag med Enzo tills David går och lägger sig.
Har ingen som peppar mig.
Sover nog inte så mycket för att jag är trött, utan mer för att jag inte orkar ta itu med livet. Jag orkar inte hålla på längre.
De som känner mig vet att jag har kämpat hela livet med att.. leva.
Jag önskar verkligen att någon bara kunde plocka bort allt det onda så att jag kan få börja om. men det går tyvärr inte för det är "bara jag själv som kan göra mig frisk". Gud vet hur otroligt trött jag är på det påståendet.
En stor anledning till att jag isolerar mig nu är att
Jag kräver så mycket av folk och jag är medveten om att det är svårt att stå mig nära. Jag kräver uppmärksamhet och kärlek till 1000 annars får det vara. Så, jag antar att jag har valt själv att vara ensam.
Det finns ingen vän som jag betyder allt för.
Kommentarer
Trackback
