In loving memory
När vintertröttheten började ge vika.
Vi brukade sitta uppe sent om kvällarna och bara prata.
Prata om allt mellan himmel och jord.
Bara du och jag.
Vi skrattade.
Skrattade så vi fick ont i magen åt varandra och våra tokigheter.
Ibland gick vi ut och tog en kvällspromenad runt Ösmo.
Vi kunde gå hur långt som helst för vi var så inne i våra samtal med varandra.
Vi beundrade naturen och hur våren kom till oss.
Fyllde oss med glädje för sommaren som bara låg och väntade.
Det blir aldrig så igen.
Vi kommer aldrig mer gå på promenad.
Jag kommer aldrig mer få höra ditt underbara skratt.
Eller se in i dina vackra ögon och veta att vi kommer finnas där för varandra.
Alltid.
När jag sitter här och skriver detta, i vårnatten, trillar tårarna från min kind.
Jag saknar dig så oerhört mycket, Johanna.
Jag vill att du ska komma tillbaka.
Till din familj, dina vänner, OSS!
Till mig.
"Thanks for all you've done
I've missed you for so long
I can't believe you're gone
You still live in me
I feel you in the wind
You guide me constantly
And I know, you're a part of me
And it's your song that sets me free
I sing it while I feel I can't hold on
I sing tonight cause it comforts me
I carry the things that remind me of you
In loving memory of
The one that was so true
Your were as kind as you could be
And even though you're gone
You still mean the world to me
I'll still love you more tomorrow
And you will be here with me still
And what you did you did with feeling
And You always found the meaning
And you always will.."
Jag älskar dig för alltid.
du får mig att börja gråta
Så fiint. Saknar Johanna med. Sjukt mycket när man vet att man aldrig får träffas igen. Jo i himlen.
Jag har fortfarande inte förstått att det är sant.
TÄNK ATT DET VAR FÖR ETT HALVÅR SEN!!
Ofattbart vad tiden går fort.
Ja, tack. Men den turkosa färgen mådde jag illa på efter ett tag. Jag har en bild i huvudet hur min perfekta blogg ska se ut. Men jag lyckas inte....
Ja, man hamnar i svackor liksom..
urs det är hemskt när personer i ens närhet går bort. Speciellt när Johanna va så ung, vi är för unga för att dö. Fy faaeen.... =(
men ville iaf tacka för det fina kommentaret jag fick, de blev jag superglad för!!!!
vad har hänt med henne? =(
Kan fortfarande inte haja att hon inte finns mer :S Känns som om man skulle kunna se henne på stan närsomhelst :/
