Aflikkas blogg

Londonresan kunde inte ha varit bättre! Hade det så bra att det sved lite att åka hem till verkligheten igen. I vanliga fall är jag ett hemmatroll utan like, men London har en speciell plats i mitt hjärta.
Jag och Ida har redan planerat nästa resa. It's gonna be awsome!

Jag var sjukt sliten morgonen vi skulle åka. Fick släpa mig ur soffan och in i bilen för att åka till Skavsta. Somnade på vägen ner till och med. Allt gick som planerat och det var inga förseningar. Väl framme i Stansted fick vi vänta ett tag på vår skjuts. Han hade fastnat i köer på motorvägen, vilket även vi fick erfara på väg mot London. Det var en hel lastbil med grisar (!?) som hade vält. Så de bökade omkring där i kanten av vägen. 4 timmar tog det oss att komma fram. Men det gjorde inget, för vi hade sjukt kul i bilen och jag bekantade mig lite med Lee. Hade aldrig träffat honom innan.

Lee körde hem väskorna och droppade av mig och Ida vid tunnelbanan. Shoppingen var igång! Jag var fortfarande sjukt trött (trots ännu en tupplur på planet) men jag bet ihop och spenderade pengar istället.
Efter x antal timmar rörde vi oss mot south woodford där Lee plockade upp oss igen. Drog hem till honom, duschade och bytte om till mjukisar. Ida och Lee åkte iväg för att handla kvällsmat och kom hem med världens godaste kinanagg!
Luftmadrassen åkte fram och jag och Ida kröp ner under täcket. Jag tror jag somnade innan jag ens hade lagt huvudet på kudden. Bara för att vakna igen av att det var så förbannat kallt.. och hårt?
Nästan all luft hade tömts ur madrassen och vi låg numera PÅ golvet. Jag var för trött för att orka bry mig men Ida klev upp och fyllde på med luft. 2 timmar senare var den tom igen och jag hade tydligen lagt mig PÅ Ida. Antar att hon var både varm och mjuk? Hon lackade i alla fall och la sig på soffan med Lee's morgonrock som täcke. Jag fyllde på luften, igen, efter att ha blivit dissad om att få skava med henne på soffan. Hahaha. Vaknade nån timme efter det av att luften var på väg ur igen. Då gick vi upp.
Lee lagade english breakfast till oss och vi gjorde oss redo för ännu en dag med fullspäckat schema. Dvs shopping. Var tvungen att hitta ett par högklackade till kvällen. Sagt och gjort. Sprang i neverending butiker och kökade nyårsmiddag på Nandos. Efter det tog vi oss ut till West end för att hälsa på en kompis till Ida, som även jag träffade sist vi var där.
Det blev en snabbvisit för klockan hade sprungit iväg och vi var tvungna att följa tidsplanen för att hinna bli färdiga innan taxin skulle plocka upp oss vid 21.

Hem, in i duschen, på med ansiktet, klänning och fixa frisyren. Hann PRECIS färdigt lagom tills taxin ringde. Drog till nattklubben "The egg" där vi skulle spendera decenniets sista kväll. Det var masquerade ball så vi hade även införskaffat oss masker kvällen till ära. Stället fylldes av folk och vi kilade runt bland de 387 dansgolven. Tror klubben tog 2000 pers som max och det verkade i alla fall fullt om ni frågar mig!
Klockan slog tolv, vi skålade i skumpa och jag försökte värja mig från galna engelsmän som tyckte att de skulle slita och dra i mig. Galet!
Har aldrig fått så många "ragg" i hela mitt liv. Det var ingen som intresserade mig, tough.

Vid 2 snåret hade vi fått nog av alla människor och tog en taxi hem. Vi gjorde ett par intressanta bekantskaper och skrattade tills vi fick kramp i magen. Många nya interna uttryck är numera myntade <3.
Väl hemma gjorde vi oss några laxmackor och bara njöt. Lyssnade på musik och drack lite vin. Kl 5 somnade vi skönt på madrassen, som nu hade fått LUFTPLUGGEN ISATT. Hur kan man missa en sådan sak?!
Vi fick i alla fall en god nattsömn (morgon?) och vaknade till ett underbart strålande solsken! Åkte ut till en park och tog en morgonpromenad i det underbara vädret. Riktigt vårigt var det. På väg hem köpte vi frukost/lunch och en massa godsaker. Tvn var vår underhållning ända tills det var dags att åka iväg till flygplatsen. Jag hade hunnit somna där i mellan av att Lee satt och killade på mina ben. Både jag, Ida och Lee låg och myste under täcket.

Resan till flygplatsen gick smidigt, planet gick i tid och väskorna hade kommit rätt. Dock var det snöstorm och bilen hade försvunnit under all snö. Efter 20 min hittade vi den och kunde börja gräva fram den. Vägarna var glashala så vi fick köra i 70 halva vägen från Nyköping hem till stockholm. Ida skjutsade hem mig och vi packade om väskorna lite snabbt då jag hade lite av hennes grejer och tvärt om pga viktgränsen på flyget.
Vi kramades hejdå och jag slängde mig i sängen för att maratonsova innan jag skulle upp och öppna på jobbet.

Summerat så var resan faktiskt en av de bästa i mitt liv. Helt klart i klass med SRF 2008.
Bilderna får jag tyvärr vänta på ett par dagar, för Ida hade ingen kabel som passade kameran.


Nu ska jag ner i tvättstugan igen.