Kim fattas mig..



Fick ett mess från Kim för nån timme sen. Han har kommit fram ordentligt, maten var god och hytterna fina.
Men tänk, att lite text, kan få en att börja gråta. Av saknad, glädje, lättnad och en gnutta självömkan. Hade inte hört något från honom sen i går morse och jag har ju såklart undrat och oroat mig lite för att han inte skulle ha kommit fram ordentligt, och för att han inte ska ha nån teckning på mobilen där ute på havet.
Det hade han, allt var bra och jag började gråta redan när jag läste "Hej älskade", eller nej jag hade tårar i ögonen redan när jag hörde sms-signalen. Kim har en egen nämligen..

Han har varit borta från mig i ca 43 timmar och jag saknar honom redan så att det känns i varje fiber i kroppen. Vill ha honom vid min sida, nära, jämt. Känna hans doft, munhuggas och skratta så tårarna sprutar. Vill bli kallad "gomman" (på skånska såklart) och få rysiga pussar i nacken.
Jaha, och nu blev det lite svårt att se här... Bäst att jag avslutar.
Detta kommer bli tufft och jag är för jävla känslig..


Kom hem snart, och var försiktig älskling.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0