Aflikkas blogg

Fan vad drygt det är att jobba när man har mensvärk. Har tänkt hela dagen att: - "Nu måste jag fan ta en ipren eller nåt". Men så dyker det upp något, en kund eller en syssla, och jag har glömt bort det hela. Eller, jag har snarare tänkt att "Jag gör det sen". Ta iprenen alltså. Hur som helst har jag tagit mig igenom denna dag utan smärtstillande.

Enzo är kvar hos Missen och Hurre, så vi har tjejkväll jag och Ruth. Hon kör spa genom att tvätta hela sig och bita lite på sina tånaglar (klor dårå) och jag sitter framför datorn i full jobbklädesmundering. Har bara varit hemma i ca 40 min.
Funderar på om man kanske ska orka laga någon form av middag. Näää. Det får bli yoghurt eller nåt.

Idag fick vi anställda en biocheck och ett presentkort av våra chefer. Det har gått så himla bra för coop det senaste året, så de tyckte att vi var värda det. En glad överraskning blev det!

Pratade med Lisa tidigare och det blir en dejt på onsdag. Whäj! Kommer bli sjukt kul och även mysigt.
Berättade för henne om en grej som hände när jag och Daniel skulle äta middag på Grönan förrförra sommaren, och hon skrattade så hon höll på att kikna. Då började ju jag självklart skratta och kunde med nöd och näppe avsluta historien.
Det finns ett fåtal människor (beräknat på hur många jag faktiskt känner) som kan få mig att skratta direkt från hjärtat. Så att man får ont i magen. Och det är: Lisa, Mikaela, Jennie, Frugan, min familj, Jimmie och Kim. Det finns ju självklart många människor som får mig skratta och le, men de jag nyss räknade upp lockar fram en helt annan sorts skratt. Kan inte sätta fingret på vad det är riktigt, De är bara jävligt roliga helt enkelt och jag skrattar mycket och ofta tillsammans med dem.
En till kandidat till den listan är Djujet. Nu har ju vi inte träffats irl än (jävligt märkligt efter närmare 5-6 års vänskap via nätet), men hon får mig ändå att skratta hysteriskt åt diverse egentligen obetydliga saker. Tack Josie!