Aflikkas blogg

Säga vad man vill om grannar, men det är ett släkte för sig! Jag har varit med om ganska många grannar i mina dar faktiskt.

I min första lägenhet hade jag väldigt osynliga grannar, så de behöver egentligen inte nämnas. I den andra lägenheten lyckades en stackars granne avlida och låg där en stund, för när likbilen kom luktade det inte hallonbåtar direkt. R.I.P.
Men det som tar priset var nog ändå när jag och Jessica flyttade ihop på "Tallmejan". Jösses!
En gubbe under oss var halft från vettet och ömsom kastade ut möbler från balkongen, ömsom poserade naken på alla möjliga synliga ställen. En gång hade han slängt ner sig själv från balkongen.
En annan granne, som egentligen inte ens bodde i vår port men som kvalar in som granne ändå, hade enmans-konserter på sin balkong med sin aukustiska gitarr med 3 strängar. Dyngrak hängde han över balkongräcket och vrålade "SKIDROOOOOOOOOOOOOOOOOOW!!! YEEEAAAAHHHHH!!!!", medan han plinkade på gitarren. Gärna kl 4 på morgonen. Det var mer rutin än tillfällighet kan man säga.. Han gick under namnet "Hårdrockarn".
Sen hade vi x antal polacker i en lägenhet ovanför oss som mer eller mindre bodde på sin balkong. Vi fick aldrig någon klarhet i hur många det egentligen var som bodde där. De envisades i alla fall med att kasta ner varsin öl till oss VARJE gång vi gick ut för att röka på vår balkong. Deras balkong befann sig rätt snitsigt snett ovanför oss. Perfekt kastavstånd! Man kan säga att vi aldrig hade dåligt med öl i kylen då vi inte alls drack i samma takt som dessa gamla rävarna. En gång i veckan kånkade de ner en stor svart sopsäck full med pantburkar och de försökte även, på riktigt knackig engelska samt teckenspråk, bjuda oss på pizza på bergsvägskiosken. Tror vi!?
De hade även ganska dåligt minne alternativt dålig hörsel, för de lämnade gärna musiken på högsta volym efter sänggående. Eller om de helt enkelt däckade. Vad vet vi? Högt var det i alla fall. Så högt att man utan svårighet kunde sjunga med i texten i försöken att få en blund om nätterna.
En gång befann vi oss alla tre hushållen på respektive balkonger. Hårdrockarn, polackerna och så vi. Hårdrockarn stod för underhållningen och polackerna för drickat om man säger så.
Det var en händelserik sommar!

I en annan lägenhet jag bodde i vaknade jag ibland av att grannen och dess sällskap sjöng för full hals. "O helga natt" var en återkommande favorit i under adventstiden. Diverse bråk, smällar, dunkar och annat ljud var vardagsmat. Fester, gap i trapphus osv förekom nästan varje helg. Dock var det bara en av alla grannar i den porten.

Där jag bor nu finns det oxå spännande och märkliga grannar. Snubben som bor under oss är DJ har jag förstått. Han DJ:ar nämligen JÄMT och HÖGT och LÄNGE och EFTER ANSTÄNDIG TID. Basen känns i soffryggen när man försöker se på tv. En annan granne, som jag tror har flyttat, övade ibland på sin trumpet. Låter sjukt klychigt, men han blåste verkligen i trumpet men hade ingen aning om hur man fick fram en melodi. Fruktansvärt lät det. Som tur var orkade han (förutsätter att det var en han) aldrig hålla på särskilt länge åt gången.
En väldigt nyinflyttade granne över oss försökte nu i helgen ha ihjäl en av sina vänner. Unga, fulla, hormonstinna stridstuppar a.k.a snorungar. Några brottade, för mig av oklar anledning, ner en kille på balkongen och lutade honom över räcket, medan en annan snorunge hejade på med orden "JA, döda honom, döda honom!!". Visserligen med glimten i ögat förmodligen, men det var rätt absurt att ligga och lyssna på. Lyckligt vis slutade dom i tid och däckade förmodligen på soffan.
Den näst sista spännande grannen här har gärna sex. Antingen med sig själv eller med sin kille. Hur som helst hörs hon högt och tydligt och är inte alls rädd att vara grov i mun.


Dåså. Anledningen till detta inlägg, är att jag har ett fantastiskt ungt grannpar på samma våningsplan, som noterat att jag varit sjuk en längre tid och erbjöd sig igår att ta med Enzo på promenad. Snällt och gulligt tänkt och jag sa att jag kunde plinga på dörren nån dag. Men istället kom hon och knackade på dörren idag och tog med sig Enzo på promenad! Såå snällt och verkligen välkommet. Min lilla plutthund som har en sån krasslig matte.