Minnen
Du anade nog aldrig HUR mycket exakt.
Hur illa du gjort mig och hur glad du gjort mig.
TACK!
Jag menar det verkligen.
Vad hade min tonårstid varit utan dig min älskade?
Helt värdelös.
Du gjorde mig så obeskrivligt lycklig varje gång du såg på mig, rörde vid mig, sa mitt namn.
Jag trodde jag skulle dö på fläcken varje gång.
Kärleken till dig jag kände och känner är unik, även om den har förändrats under årens lopp..
Jag väntade på dig, länge.
Tills döden skilde oss åt.
I över 4 år var du mannen i mitt liv, med stort M!
Jag hade andra killar jag blev kär i de åren, men du var alltid speciell.
Hade du sagt åt mig att lämna dem hade jag gjort det utan att tveka, för att få vara din.
Jag var aldrig speciell för dig.
Men vet du? Det gör inget, längre.
Det gjorde ont då, men nu är det över.
Och jag kommer alltid bära med mig minnet av dig i mitt hjärta, så länge jag lever.
Minnet av den första kyssen du gav mig.
Minnet av din röst och ditt skratt.
Minnet av din doft.
Minnet av dina underbara ögon och ditt vackra leende.
Minnet av dina ord i mitt öra..
Lova att du tar hand om Johanna där uppe.
Vi ses i Nangijala.
Patrik Boustedt 82.09.26 - 05.04.22
Hej Sarah! Jag heter jonathan och jag kom till din blogg av den orsaken att jag googlade Patrik Boustedt, och där finns din blogg som en träff. Jag hade turen, lyckan och glädjen att lära känna Patrik under 5-6 år. Jag gick i samma klass och delade lägenhet med putte under gymnasiet. Putte klarade inte riktigt av tre år i en rutten liten håla i Härjedalens skogar så han gav upp efter två år och flyttade hem igen. Fan vad allt bara blev tomt och tråkigt utan honom.. Jag minns att jag saknade putte som fan då men nu går de inte att beskriva eller ens tänka på det. Jag saknar honom varje dag. Jag fösöker bara tänka på hur underbar den lilla retstickan ändå var. Alltid ett skratt, ett leende eller ett skämt. Alltid stora drömmar oct tankar. Alltid i centrum. Alltid så jävla glad. Just under de åren var han min bästa vän. Men som så ofta glider man isär. Och just de har jag mått jävligt dåligt över. Men jag är ändå så glad att ha fått lära känna Putte. De du skrev om honom fick mig till tårar, så sant och vackert. Tack!!!!!!!!!! / Jonathan
Hej!!
Pauline heter jag och hade oxå turen att får lära känna Patrik, å gick också i samma klass som Patrik i Härjedalen.
Det va verkligen en person som man fastnade för och kunde inget annat än att tycka om honom. Han hade det inte så lätt alla gånger men tog det ändå med ett leende.
Han finns i mina tankar väldigt ofta.
Instämmer med Jonathan om det du skrev, man blir rörd när man läser det du skrev. /Pauline.
såg era fina tankar om patrik,, min älskade bror. Tänk att tiden gått så fort.. 3 år... finare människa får man leta efter. *tårar* .. / sister
Vila i frid bror, fem år idag!<3
