Aflikkas blogg

20 dagar kvar. Om jag räknat rätt. Eller det vet vi ju knappt själva, men då har han varit på jobbet exakt 4 veckor, som avtalat, i alla fall. Pratar om Kim nu alltså för den som har missat det.

Har faktiskt ingen lust att skriva egentligen, så jag skiter i det. Saknar min andra halva för mycket. Livet är trist, grått och tråkigt.

22 dagar kvar tills min älskling kommer hem <3

Liten tjej är fortfarande otingad. Längtar efter en egen husse/matte att åka till den 9:e september. Hör av dig!

Är så äckligt trött efter att ha sovit pissdåligt i natt och efter att ha provat ta igen lite sömn på dagen drömt en drös med mardörmmar.
En handlade om att jag hade somnat på jobbet och vaknade av att de pep efter mig i kassan. Slängde på mig kläder och sprang till kassan bara för att upptäcka att jag inte alls skulle jobba. Var sjukt groggy i drömmen.
En annan var att jag och Tessan skulle fly från Ricky eftersom han skulle döda oss. Jag kunde tydligen flyga lite halvt, men fick sån sjuk mjölksyra i armarna att jag inte orkade längre. Enzo var med och så hade Tessan två hundar. En stor sak och en pyttebebisvalp som inte ens kunde gå. Vi skulle springa, men det gick inte. Kom ingenstans. Så jag fick dra mig fram i gräset typ.
Gömde oss i olika källare på torgvägen, men de hittade oss helatiden. Sprang och sprang och var tvungen att hålla koll på att alla hundar var med oxå. Usch.
Nån dröm handlade om Kim, men jag minns den inte riktigt.

Nu är jag alltså tröttare än vad jag var innan jag gick och la mig. Ska röra mig mot stan och Lisa alldeles strax. Ska bara fixa lite grejer här hemma.

När Madde ringer ska jag röra mig mot gullmarsplan där hon hämtar upp mig och sen drar vi ut till stallet. Tänkte tömköra Allan lite och pyssla allmänt. Kanske man skulle ge sig på att duscha honom? Får se vad Madde har tänkt.
Enzo hänger på och så även Madde och Peters två chihuahuor. Det blir roligt och nyttigt för min lille prins att få leka av sig lite.

Har varit uppe sen 6 i morse och började tvätta kl 7. Massamassa tvätt. Insåg lite för sent att både tvättmedlet och skäljmedlet mer eller mindre var slut, så denb ena maskinen fick pyttelite av varje och den andra endast tvättmedel. Satt och surfade framför datorn medan jag väntade på att Ica i globen skulle öppna så jag kunde köpa nytt. Nu är jag i alla fall färdig sen ett par timmar tillbaka, så både Kim och jag har rena underkläder!

Nu ringer visst Ida, så jag avslutar här.
Tankarna om livet är kvar.

Det är nåt som inte riktigt stämmer. Känner mig yr och illamående. Fast jag tror inte att det är något fyiskt egentligen. Eller, allt är ju relativt men jag har nog inte smittats av något.
Det är snarare min livssituation. Typ.
Egentligen är jag ganska nöjd. Har en fast anställning (lite för få timmar för min smak, men ändå fast!), en egen lägenhet, underbara små monster till djur, en fantastisk pojkvän, finfinavänner och min familj är frisk och sund. Ändå är det någonting. Jag är sugen, längtar.. efter något. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Det är bara något som saknas, en tomhet.

Har ju varit en del barnsnack här i bloggen under åren, och jag längtar fortfarande jättemycket efter en egen familj. Är "där" både mentalt och åldersmässigt, men det är ju så himla mycket annat som ska spela in. En fin, stadig och kärleksfull relation. Samboliv som fungerar, ekonomi som ska rulla, livserfarenhet och så vidare. Det är något med MIG jag måste komma underfund med. Måste reda ut saker och ting. I vilken ände ska jag börja? Hur ska jag gå till väga för att känna sinnesfrid, trygghet och kärlek till mig själv. Inuti mig.
Det är ju ett steg på vägen i alla fall, att veta det.

Kanske är det bara mycket nu med resor, ångest, jobb, sömnbrist och livet i allmänhet? Jag vet inte. Har bara en gnagande oro, en rastlöshet i själen.
Kanske borde prata med Kim om det här? Han är ju trots allt min"partner", men jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Vet ju knappt själv. Skulle behöva ett bollplank, nån som hjälper mig att få en annan eller åtminstonde en annorlunda syn på saken. Vad har jag, vad vill jag ta bort och vad önskar jag?
Är det en begynnande 30-årskris månne?
Tur att jag har en sista session med psykologen den 12:e, innan hon slutar.

Får försöka sova på saken.

Det blev ju inte ett dugg som jag hade tänkt mig idag. Morgonen började ju lagom lattjo med att SL hade tagit bort bussen jag brukar åka till jobbet när jag öppnar på helgen. What?! Varför det?! Det brukar ju vara en del som åker den liksom. I alla fall.. 5 st.
Fick ringa min snälla mamma som skjutsade ut mig så jag skulle hinna i tid.
Efter jobbet blev det inget stall, för Madde var bakis. Jävla Ulf Lundell.
Inte fick jag kramas heller, för jag upptäckte att jag visst öppnar i morgon med. Vilket betydde att jag stannade hemma istället för att åka till Kim.
I morgon får jag alltså åka 07.58 till jobbet. Öppnar 9.00.


Har ju fått nån jävla sömnstörning. Kan inte sova om nätterna. Jag som brukar slafa så mycket det bara går annars. Älskar att sova! Men nu, går det inte att få en jävla blund. Ligger obekvämt, det är för varmt eller för kallt, myror i benen, Enzo stökar omkring i sängen, det är för trångt om Kim sover här och för ensamt om han sover hemma. När jag väl slumrar in vaknar man ju 711 ggr av diverse saker, ibland av ingen anledning alls.
Hur som helst var jag så slut när jag kom hem från jobbet - efter en veckas sömnbrist - att jag slocknade på sängen. Jävlar vad gött det var..
Struntar i om jag är trött i morgon. Jobbar bara en dag, sen har jag semester en vecka.

Nu ska jag rasta vovven, dricka lite cola och äta lite snaxxx. Det är ju trots allt lördag!