Aflikkas blogg

Eventuellt kan jag vara den sämsta och tråkigaste flickvännen någonsin. Att göra Kim besviken är hemskt (även fast han säger att han inte är det så har jag väl ögon att se med?)! Jag ursäktar alltså min existens och den jag är, jag hatar att inte kunna ge honom allt han vill och behöver. Jag är inte "rolig". Jag är ledsen och har ångest. Vad folk än säger, har jag inte valt det själv. Det bara finns där och jag har spenderat mer än två tredjedelar av mitt liv med att brottas med det. Jag kan inte bara "rycka upp" mig. Det fungerar inte så, hur mycket jag än skulle vilja (dessutom skulle jag hellre välja att INTE vara ledsen då..). Det är nåt fel i skallen på mig. En kemisk reaktion (o-reaktion?) eller fan vet jag.
Jag är inte så jämt, för alltid. Bara i perioder och när jag är sån, då är jag tråkig och ledsen.
Uppenbarligen fajtas jag fortfarande med det och kommer så göra till den dagen jag tackar för mig. Jag säger inte att det ens kommer ske! Man vet aldrig vad morgondagen har att erbjuda eller rycka ifrån en.
Nu vet alla det.