Aflikkas blogg

Nej, det här går inte längre. Så här dött i bloggen har det nog aldrig varit. Skärpning!
Det är bara det att jag liksom inte har några rutiner. Alls. Så man vet aldrig när man kan sätta sig ner och skriva ett par rader, eller ha lust med det heller för den delen.
Just lusten att skriva har ju varit en otrolig bristvara i mitt liv den senaste tiden. Saker och ting har gått upp och ner som de brukar och förmodligen gör i alla andras liv med.
Den senaste tiden har jag mått ganska så dåligt faktiskt, och det har att göra med många saker som bara blir till en enda stor klump i magen.

Det är skitjobbigt att Kim är borta som mycket som han är i sitt jobb, men det är bara att vänja sig. Har till och med känts lite lättare den här gången! I övrigt när det gäller Kim är jag mer kär än någonsin, och vi har redan (officiellt i alla fall) varit ihop i lite mer än 6 månader. Snacka om att tiden springer iväg. Kim är min och fortsätter det så här tänker jag aldrig släppa honom.

Jobbet har varit den största delen till att jag mått dåligt. Det pågår diverse grejer där som kanske inte är så lämpligt att ta upp i bloggen, men dåligt har jag mått i alla fall. I morgon är det dock slut på det, för då åker jag och skriver på uppsägningspapprena. Ska bli så skönt, och såklart läskigt eftersom jag inte har något annat fast jobb att gå till (om man inte räknar med extrajobbet). Finns i alla fall tillgänglig på arbetsmarknaden och söker jobb som en galning. Ska faktiskt på arbetsintervju på Torsdag!
Men för att behålla min psykiska hälsa måste jag säga upp mig, oavsett.

Hösten har haft sin vanliga inverkan på mig, eller det verkar falla in vartannat år eller så. Höstdepression. I år har det inte varit så roligt och min panikångest har dessutom blivit värre. Vet att det kommer bli bättre om ett tag, eller åtminstone i vår, men det är svårt att tänka så när man är mitt uppe i det. Då är allt bara skit och grått.
Just nu längtar jag bara tills Kim kommer hem från sin jobbrutt men man kan aldrig så noga veta när det faktiskt blir. Som det ser ut nu blir de färdiga 4:e november och då var det nåt som skulle fixas som kan ta ett par dagar, så 6-7:e november då? Men det kan som sagt ändras lika fort igen. Antingen en förlängning eller (vilket jag hoppas på så klart) att de får avsluta jobbet i förtid pga höststormar och dylikt.



Nu är Enzo skitsur på mig för att jag sitter vid datorn och inte ger honom någon uppmärksamhet alls så jag får väl ta en prommis med stackaren då.
Hoppas att min skrivkramp har släppt. Lite i alla fall.

Kram på er