Hel igen
Vet ni vad?
På lördag kommer min älskade, saknade, bästaste sambo hem efter 7 veckor på havet. Som jag har längtat!
Äntligen blir jag hel igen!
Sweden Rock Festival -13
Sitter och spanar på vilka band som ska delta i nästa års sweden rock festival och jag tror bestämt att det är dags för mig att följa med Kim nästa år! Var nere -08 sist (och först) och jag hade så sjukt kul. Det har ju dessutom varit relativt dåligt väder på festivalen sen dess (2008 var det så varmt att man kunde steka ägg på asfalten) och jag har sagt till Kim flera gånger att det beror på att jag inte är med.
Tror fan det kommer vara fint nästa år!
Granskning
Är inne och kikar lite noggrannare på blogg.se från datorn. De har ju fått till det riktigt bra tycker jag!
Översikten är mycket tydligare, man kan se svar från kommentarer om lagt i andra bloggar, snabbinlägg (vilket jag testar i detta nu), statistiken är bättre utformad etc.
Najs!
Denna förändring skedde säkert för nåt år sen, men jag har inte gått in och kikat ordentligt på eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeevigheter! Säkert två år! Minst!
Hej!
Översikten är mycket tydligare, man kan se svar från kommentarer om lagt i andra bloggar, snabbinlägg (vilket jag testar i detta nu), statistiken är bättre utformad etc.
Najs!
Denna förändring skedde säkert för nåt år sen, men jag har inte gått in och kikat ordentligt på eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeevigheter! Säkert två år! Minst!
Hej!
Livet idag
Ibland blir jag så less på Kims jobb. Särskilt när han är borta 6-7 veckor i sträck! Visst är jag glad att vi båda HAR jobb och det, men jag är inte mer än människa och saknar honom så enormt mycket.
Lite gnäll blir det alltså.
Här om dagen var vår 2,5 års dag! Inte för att vi firade den på något vis. Tror inte ens att han kom ihåg den. Det gjorde för övrigt inte jag heller och det var ingen big deal. Det jag ville säga var att tiden går så fort! Har redan spenderat 2,5 år med min kärlek. Tiden flyger i väg, men när jag tänker efter har vi hunnit med jäkligt mycket.
Kim är ju iväg på jobb utomlands med jämna mellanrum och det "stjäl" ju tid eller vad man ska säga. Tror det är mycket därför det känns som om vi varit tillsammans kortare tid än vi faktiskt har. Vi har hunnit resa till Turkiet, långresa till Peru och "bröllopsresa" till Italien. Inte vår dock, utan hans systers. Själva bröllopet hölls alltså i italien.
Nu i vinter, närmare bestämt 21 december, åker vi dessutom på en två veckors resa till USA med min familj! Vi börjar i Miami där vi firar jul och drar sen vidare till Orlando och firar nyår. Det kommer bli en upplevelse och jag får dela den med Kim!
Det vi även ser fram emot är att bilda familj. Vår alldeles egna familj, skapad av oss. Ofattbart, stort och galet läskigt! Det innebär en mängd förändringar i vårt "ungkarlsliv" bl.a flytt till en större lägenhet. I sinom tid. Jag personligen anser anser inte att vi får plats här i vår etta, ens den första tiden. Det är trångt redan som det är med två hushåll i ett (vilket var rätt naturligt då vi hade varsin uppsättning av grejor när vi flyttade ihop) och att sen få plats med alla barnartiklar som är mer (eller mindre) nödvändiga bara det första halvåret kommer aldrig att gå! Kanske kan tänkas vara ett I-landsproblem, men så ser det ut i alla fall.
För att uppdatera vad som hänt sist:
... Varit dödssjuk i alla möjliga sorters sjukdomar det senaste året. Bland annat låg jag hemma sjukskriven mer eller mindre hela sommaren. Fast det gjorde kanske inget, för enligt andra var det en skitsommar.
...Upplevt Fano i Italien. Helt fantastiskt och vi kommer lätt åka dit igen!
...Beslutat att vi är redo att bli tre <3
...Gjort fantastiska framsteg på jobbet. Tyvärr kan jag inte skriva om dem i bloggen.
...Hittills varit frisk hela höstterminen (peppar, peppar)!!
Tomt
Fan. Varenda gång jag loggar in och ska skriva nåt, blir det heltomt i huvudet.
Grannar- Ett släkte för sig
Säga vad man vill om grannar, men det är ett släkte för sig! Jag har varit med om ganska många grannar i mina dar faktiskt.
I min första lägenhet hade jag väldigt osynliga grannar, så de behöver egentligen inte nämnas. I den andra lägenheten lyckades en stackars granne avlida och låg där en stund, för när likbilen kom luktade det inte hallonbåtar direkt. R.I.P.
Men det som tar priset var nog ändå när jag och Jessica flyttade ihop på "Tallmejan". Jösses!
En gubbe under oss var halft från vettet och ömsom kastade ut möbler från balkongen, ömsom poserade naken på alla möjliga synliga ställen. En gång hade han slängt ner sig själv från balkongen.
En annan granne, som egentligen inte ens bodde i vår port men som kvalar in som granne ändå, hade enmans-konserter på sin balkong med sin aukustiska gitarr med 3 strängar. Dyngrak hängde han över balkongräcket och vrålade "SKIDROOOOOOOOOOOOOOOOOOW!!! YEEEAAAAHHHHH!!!!", medan han plinkade på gitarren. Gärna kl 4 på morgonen. Det var mer rutin än tillfällighet kan man säga.. Han gick under namnet "Hårdrockarn".
Sen hade vi x antal polacker i en lägenhet ovanför oss som mer eller mindre bodde på sin balkong. Vi fick aldrig någon klarhet i hur många det egentligen var som bodde där. De envisades i alla fall med att kasta ner varsin öl till oss VARJE gång vi gick ut för att röka på vår balkong. Deras balkong befann sig rätt snitsigt snett ovanför oss. Perfekt kastavstånd! Man kan säga att vi aldrig hade dåligt med öl i kylen då vi inte alls drack i samma takt som dessa gamla rävarna. En gång i veckan kånkade de ner en stor svart sopsäck full med pantburkar och de försökte även, på riktigt knackig engelska samt teckenspråk, bjuda oss på pizza på bergsvägskiosken. Tror vi!?
De hade även ganska dåligt minne alternativt dålig hörsel, för de lämnade gärna musiken på högsta volym efter sänggående. Eller om de helt enkelt däckade. Vad vet vi? Högt var det i alla fall. Så högt att man utan svårighet kunde sjunga med i texten i försöken att få en blund om nätterna.
En gång befann vi oss alla tre hushållen på respektive balkonger. Hårdrockarn, polackerna och så vi. Hårdrockarn stod för underhållningen och polackerna för drickat om man säger så.
Det var en händelserik sommar!
I en annan lägenhet jag bodde i vaknade jag ibland av att grannen och dess sällskap sjöng för full hals. "O helga natt" var en återkommande favorit i under adventstiden. Diverse bråk, smällar, dunkar och annat ljud var vardagsmat. Fester, gap i trapphus osv förekom nästan varje helg. Dock var det bara en av alla grannar i den porten.
Där jag bor nu finns det oxå spännande och märkliga grannar. Snubben som bor under oss är DJ har jag förstått. Han DJ:ar nämligen JÄMT och HÖGT och LÄNGE och EFTER ANSTÄNDIG TID. Basen känns i soffryggen när man försöker se på tv. En annan granne, som jag tror har flyttat, övade ibland på sin trumpet. Låter sjukt klychigt, men han blåste verkligen i trumpet men hade ingen aning om hur man fick fram en melodi. Fruktansvärt lät det. Som tur var orkade han (förutsätter att det var en han) aldrig hålla på särskilt länge åt gången.
En väldigt nyinflyttade granne över oss försökte nu i helgen ha ihjäl en av sina vänner. Unga, fulla, hormonstinna stridstuppar a.k.a snorungar. Några brottade, för mig av oklar anledning, ner en kille på balkongen och lutade honom över räcket, medan en annan snorunge hejade på med orden "JA, döda honom, döda honom!!". Visserligen med glimten i ögat förmodligen, men det var rätt absurt att ligga och lyssna på. Lyckligt vis slutade dom i tid och däckade förmodligen på soffan.
Den näst sista spännande grannen här har gärna sex. Antingen med sig själv eller med sin kille. Hur som helst hörs hon högt och tydligt och är inte alls rädd att vara grov i mun.
Dåså. Anledningen till detta inlägg, är att jag har ett fantastiskt ungt grannpar på samma våningsplan, som noterat att jag varit sjuk en längre tid och erbjöd sig igår att ta med Enzo på promenad. Snällt och gulligt tänkt och jag sa att jag kunde plinga på dörren nån dag. Men istället kom hon och knackade på dörren idag och tog med sig Enzo på promenad! Såå snällt och verkligen välkommet. Min lilla plutthund som har en sån krasslig matte.
Bara sjuk
Dags att svälja ner en ipren till känner jag. Örat dunkar och har sig. Däremot har jag ingen feber!
Har inte hunnit göra så mycket än idag. Pratade ett par sek med Ida som satt på tåget från Malmö, promenerat Enzo, ätit lite frukost, smsat med en vilsen föräldrer som behövde numret till sommarverksamheten, spelat lite bubbelspel på facebook och fått panik över att det är augusti om ett par dagar.
Jag har alltså varit sjuk precis hela juli + lite till. Helt värdelöst. Kommer bli ett låångt sista halvår.
Söndag natt
Mycket har förstås hänt sen sist, men jag kör på som "vanligt" och skriver om det som händer NU.
Mår liite bättre nu, äntligen. Den här sjukdomssvängen var inte att leka med! Jag ska väl förmodligen inte ropa hej än, men vad skönt det känns att må litepytte bättre! Behöver kanske inte ens svänga förbi VC i morgon.
Febern har lagt sig och bihålorna känns relativt fria. Nu är det bara örat som gör ont och har lock för sig.
Hoppas jag kan jobba på tisdag eller onsdag!
Kim kommer förresten hem om nästan precis en vecka. Can't wait!
Att rycka upp sig
Idag har det varit en BRA dag! Det behövde jag verkligen. Barnen var ovanligt snälla, jag löste ett och annat problem och det var ljust ute/tidig skymning när jag slutade jobba. Helt underbart! Snart är det vår.
När vi flyttar hem är det tänkt att jag ska köpa ett gymkort på eriksdalsbadet. Min arbetskollega har ett där, samt två av mina vänner. Känner mig sjukt taggad att komma igång och träna. Skönt oxå att man kan variera sig mellan att simma, gymma eller gruppträna. Sugen på att prova zumban och yogaklasserna. Det måste väl ändå få fart på mitt välmående?
Fick även tips från X föräldrar att börja äta råmjölkskapslar. Det ska tydligen vara bra mot både det ena och det andra!
Det här med jobbet
Hade så mycket tankar och funderingar nyss som jag tänkte skriva ner, men nu är de som bortblåsta. Eller jag vet i alla fall inte hur jag ska formulera mig.
Hade morgonmöte hos X föräldrar där vi mest koncentrerade oss på arbetspärmen och omorganisering av den då X gjort såna framsteg. Ska även börja med en "affär" där hen får samla ihop antal polletter för att få sin belöning, genom att utföra vissa uppgifter.
Väl på förskolan blev hen orolig att jag skulle "försvinna" efter avslappningen och jag fick gång på gång försäkra X att jag är kvar när hen kommer ut därifrån och att vi ska göra en-till-en träning som vanligt. Märkte rätt snabbt att det var som att prata med en vägg så jag sa helt enkelt att jag går på rast och jag kommer tillbaka. Sen gick jag. Skär i hjärtat när jag ser paniken i X ögon över att jag inte ska komma igen, men det är bara att bita ihop och gå. Nu har jag en hum över hur föräldrar känner under inskolning på dagis!
Nu ska hen iaf få massa beröm och belöning för att hen "klarade" det. Så att det blir positivt att jag går. Och kommer tillbaka!
Boosting
Kim har åkt iväg till Göteborg för att jobba, men bara till tisdag den här gången. Sen ska han väl ev jobba hemma i stockholm resten av veckan.
Vill bara flytta hem nu. Är tacksam över att vi får bo på kontoret, men jag vill verkligen HEM! Om jag inte har räknat fel går vi in på vecka 4 av stambytet i morgon. Hoppas de blir klara i tid, för då kan vi kanske flytta hem nästa helg.
Har försökt boosta mig själv de här dagarna genom att sova (mycket!) och bara göra sånt jag känner för.
I eftermiddags tänkte jag till exempel att jag och Enzo skulle gå på en uppfriskande promenad, men det tyckte han inte alls var nån bra idé, utan tjurade hela vägen och gick jättelååååångsamt och såg allmänt besvärad ut. Då gav jag upp och vände tillbaka hemåt. Mycket bättre, tyckte herr lill-prins. Antar att vi vill ha vår båda två nu.
Väl hemma läste jag ut min bok och bestämde mig sen förr att sola lite solarium. Farligt, jag vet, men jag tänkte att man kanske känner sig lite gladare efteråt? Det måste ju ha nån form av solljus-effekt förutom brännan?
Tjockisen gick även och köpte sig en påse godis. Boost.
I morgon har jag det vanliga måndagsmötet med X föräldrar, vilket inte alls blir så vanligt eftersom min/vår handledare är i Venezuela och gifter sig. Så det blir bara vi och X. De gulliga människorna sms:ade mig i helgen och frågade om jag hade nåt önskemål på bulle. Vi ska nämligen ha mötet hemma i deras lägenhet så det blir tydligen morgonfika oxå!
I övrigt hoppas jag på en bättre vecka än den förra, utan magsjuka barn på dagis. Ta. Bort. Den. Förbannade. Sjukdomen.
Näpp, dags att ge sig på den tredje boken denna vecka. Läsa är livet!
Blogg?
Har funderat så länge nu på om jag ska börja blogga igen. Har haft "skrivkramp" i ungefär ett år eller mer? Har inte ens koll på det längre.
Går igenom en sjukt jobbig period i mitt liv och det brukar ju kännas lite bättre när jag har skrivit av mig. Frågan är bara om jag orkar och finner motivation till att faktiskt göra det.
Livet ser ju lite annorlunda ut nuförtiden, med sambo och ett jobb jag knappt kan skriva om pga tystnadsplikt.. Och det är ju lite det mitt liv består av. Blir ju dvårt att skriva om saker jag inte får berätta om.
Känns ju lite halvkul att BARA skriva om min panikångest hit och dit? Vi får se vad som sker, om jag lyckas skriva nåt vettigt och inte bara kryptiskt.
God natt i alla fall.
En Kim
Yay!
Halleluja! Äntligen har blogg kirrat en app! Hoppas detta går smidigare så man kommer igång med bloggandet igen.
Halvvägs till 50
25 år, dvs halvvägs till 50 fyllde jag i söndags.
Hade en toppen helg som Kim hade lurat med. Mitt fina hjärta!
Det blev fredagsmiddag på sjätte tunnan (medeltidskrog i gamla stan), lördagnatt på spökhotell och söndagsfika hos både Sara och Magnus i Norrköping och hos mamma i Ösmo. Tack fina ni!!!!!
Fick massor i present, bl.a ett par helvita Nike airforce 1. Sooooom jag saknat dessa skor.
Idag blev det sol men inget bad vid Sickla strand tillsammans med lillasyster och hennes kille Jordan. Enzo med. När vi var lagom möra åkte jag hem och lagade kanske världens godaste korvsoppa.
Kim ringde och sa att han inte skulle komma hem till maten, utan jobba över. Skitlänge! För han har fortfarande inte kommit hem.
Jag är nyduschad och luktar gott här i soffan. Använde alla möjliga hudvårdsprodukter jag fick i present!
Om 10 dagar åker jag till Norrköping och om 12 börjar intensivkursen. Nervöööös!
